Fortfarande så flyr du, men vet du till vilket pris du gör det!?

Jag tror inte att du är medveten om det. Men jag klarar mig, behöver inte din hjälp för att göra det.
Jag älskar dig så innerligt och oerhört, vill inte göra det jag gör just nu men jag tror att det är ett måste om jag skall orka med vardagen och livet tillsammans med barnen. Jag tror aldrig att jag mått så dåligt som jag gör nu. Känns som om att luften jag andas in inte räcker till och allt runt om mig är bara som dimma. Vad alla än säger så vet jag att ja måste göra valet själv och nu har allt rasat inombords så nu måste jag göra något. Trodde att jag skulle kunna prata med dig om detta, men eftersom att du inte pratar med mig så måse jag göra det bakom ryggen på dig. Det känns inte bra, men förresten vad är det som känns bra egentligen.
Skulle vilja veta hur du verkligen mår inombords!? Men tror aldrig att jag kommer att få veta sanningen.
Du sa att du mådde sådär. Men vad är det då? Har jag ingen aning om.
Men du gör som du vill. Jag vill inte ha mer av din sanning nu för den slår mig bara i ryggen hela tiden. Låt mig vara ovetande istället.............</3

Så fort att det blir lite jobbigt så åker du, utan en tanke på vad du lämnar kvar. Men alla är olika. Vissa flyr och andra väljer att stanna och försöka lösa problem. Du är den sorten som bara flyr undan allt. Men du måste inse att verkligheten den kommer ikapp dig fortare än du anar. Alla andra inser det, men inte du.
Jag trodde verkligen att vi hade tagit oss igenom detta, och att vi gått vidare med nya krafter och chansen till ett nytt liv. Men uppenbarligen så stannade du någonstans på vägen utan att jag i början anade det.
Men dendär känslan som man kan få i hela kroppen den talar uppenbarligen aldig fel, för ännu en gång har jag funnit den rätt.
Men då väljer du att lämna mig med den känslan, för att själv kunna fly.
Men du får fly utan mig, för den chansen som jag fått nu i livet den får man bara en gång, och jag lämnar den inte.
Mina barn är mitt allt!

Jag trodde verkligen att du hade fattat att jag menade allvar denna gång. Men tydligen så förstår du aldrig.
Ibland måste man tänka lite längre än näsan räcker, speciellt då man har två barn. Man kan inte leva ett liv i lyx då det inte ens finns pengar till det som borde betalas. "porsche cayenne" är du helt bakom...
Vet inte vem som skulle kunna få dig att förstå, för hittills så har du inte lyssnat på någon som försökt prata med dig.
Förstår du inte att man tappar allt man känner för dig. Men som alla andra säger, du skiter i allt.

Men jag vill inte tro det för jag tycker om dig för mycket och jag har kämpat för hårt. Men jag orkar inte hur länge som helst. Även om du kanske tror det så är det inte sanningen.

Jag gråter på insidan så att tårarna blir till ärr på insidan, men det ser du inte såklart. Försöker alltid att vara dig till lags, men du ska veta att det är enbart för att slippa att du skäller på mig som en dåre. Fast jag vet att du har egentligen ingen som helst anledning att göra det.
Men en sak ska du veta att man har inte en lägre position i samhället bara för att man är en bra familjefar, man anses istället som underbar som sätter sina barn i första hand. Men du verkar tro något helt annat, men snälla du försök att komma ner hit på jorden och inse det allvaret som här råder.
Jag tror inte om du tänker till att du vill sätta dina barn på gatan...
Eller så kanske det är just det som skulle göra ditt liv fulländat.

Snälla ta och tänk till nu innan du förlorat oss helt!

Känns så tungt att höra din sorgsna röst då man ringer.
Jag hör hur du verkligen försöker att på något vis låta oberörd, men du vet att det hörs ändå. Jag önskar att jag skulle kunna ställa saker och ting till rätta för dig, men jag tror ingen människa har den kraften.
Men jag ger dig mitt fulla stöd vad du än gör.
Jag kan förstå hur tungt allt i livet är just nu. Det tragiska är att då man tycker om en individ så mycket, så är det enormt svåra att glömma. Minnena kommer du alltid att bära med dig, för dethär var något stort och väldigt speciellt.
Jag beundrar verkligen den styrkan du har kära vän. För tänk hur mycket du gått igenom i livet, och se vart du står idag. Du har gått din egen väg hela tiden, men du har också lyckats med allt du ställt in dig på att göra. Den kraften den är enorm att äga. Önskar att också jag kunnat få lite mer utav den. Alla säger att livet på andra sidan är alltid grönare, men jag tror inte riktigt på det. För där du står är alltid livet grönt. Det räcker med att du ler, så ler alla andra också.

Vet inte riktigt hur du förtrollar men du lyckas alltid få alla att le.
Sitter just nu och ler då jag tänker på dig, fast att jag inte ens ser dig.
Älskade vän du är värd det bästa i livet!

Krama dig själv från mig!

Jaa nu är dagen här.

Det är just denna dag som jag kännt att jag har lite ångest inför. Men jag har ju lovat mig själv att denhär gången så ska det gå. Än så länge så går det ju gallant. Men jag är så rädd att falla tillbaka i hålet och det vill jag inte. Men innerst inne så tror jag inte att jag faller tillbaka. För nu är det min sista chans...

Min kära vän hänger också med mig i detta så jag hoppas innerligt att hon också lyckas.

JAG SKA LYCKAS!

Jaha då har man jobbat i femton timmar då, utan sömn...

Tänkte att jag skulle sova då jag kom hem men inte det inte, då kom lilla Emma på att hon skulle ta tvättstugan och städa lite. Så typiskt mig!

Men jag får väl vila lite i eftermiddag istället. För inatt så är det jobbet igen... Kan inte förstå att det är så svårt att sova på jobbet, man är på helspänn hela tiden. Men jag får väl ta och slappa på fredag istället då. Men nu hinns det inte skriva mer för nu har lilla ludde kommit på att han är hungrig...

Ja efter mycket tjat från omgivningen så har jag nu tagit mig i kragen och skaffat en blogg. Just idag så känns det inte som om att jag har så mycket att skriva men det kommer väl...